Finally I know who I trust. I trust me
I'm different and I'll prove it even if it takes me to death
Varför är det så att människan först är jättelycklig över det dom har, och sedan när dom vänjer sig vid det så bryr dom sig inte så mycket längre, och vill sedan bara ha något nytt eller annat? Jag tänker iallafall aldrig att bli sån, tänker alltid uppskatta det minsta lilla jag har så länge det är värt det.
Dom flesta tänker bara på att dom inte kommer att förlora det, att det finns och stannar kvar hela tiden oavsett vad. Men saken är att vi kan förlora precis ALLT, allt ifrån saker, vänner, familj, till och med oss själva.
Och en del tänker inte på att en gång så var det där som dom har just nu, precis allt som dom en gång önskade mest utav allt, och fick det. Men sedan vant sig vid det och slutar att uppskatta det. Jag tackar gud varje dag för det jag har och haft, för att allt händer utav en anledning, man lär sig av allt, och man måste gå igenom dåliga saker för att tillslut nå dom bra. I slutändan får man som man förtjänar!